Där träffade han en ung och utomordentligt målmedveten kvinnlig lärare, Sophie Dieye. Vi har senare förstått, att glöden hos denna kvinna kommer från den oerhört eländiga barndom och uppväxttid, som hon haft. Jo Laengy fångades av landet och återvände regelbundet. Efter några år hade den lärare han lärt känna avancerat och blivit rektor för en lågstadieskola. Den låg i ett riktigt fattigområde i staden Kébémer norr om huvudstaden Dakar. Förutsättningarna för undervisning var minst sagt kaotiska. I detta skede engagerade sig en liten grupp helt vanliga fransmän i ett biståndsprojekt som stöd för denna starka och brinnande rektor. Det var inga himlastormande insatser men de gav ett mycket basalt stöd till utvecklingen på skolan. I dag är denna skola, som ursprungligen var en fattigskola en verklig mönsterskola i hela landet.

Det finns mycket att säga om detta projekt. Svårigheterna var till en början betydande men idag är framgången stor, vilket vi med egna ögon kunnat uppleva. Det finns en grupp människor i Frankrike som helt ideellt, utan mellanhänder och administrativa kostnader, och med små medel engagerar sig i och brinner för uppgiften. De har dessutom kanaler in i landet, som är garanterat fria från korruption. Dessvärre är korruption eller nepotism både vanligt och möjligen också i viss mån förståeligt i många fattiga länder. Projektet leds på plats av en person med kompetens och oegennyttigt engagemang. När vi för några år sedan fick förmånen att lära känna den oerhört starka och målmedvetna Sophie Dieye, var det inte bara lätt utan nödvändigt att själva engagera oss i denna franska organisation, som kallas Association Kébémer Amitiés, AKA, eller vänföreningen för Kébémer.