Avresan

Vi lämnade Sverige tidigt på morgonen den 28 februari. I vanlig ordning hade vi mängder av gåvor till skolan, sjukhuset och tandläkare Mbaye med oss. Vi hade utverkat en vikt på 46 + 10 kilo per capita och på sex personer blev det en imponerande mängd. Till slut visade det sig, att vi hade betydligt mer, men vi hade en reservplan. 4 av oss låg över på Landvetter parkering, som har rum att hyra ut. Vi hade med oss ca 25 kollin. De två sista resenärerna kördes upp på morgonen med ytterligare ett antal kollin. Vår reservplan var, att vi kunde skicka tillbaka med denna bil det, som man inte skulle låta oss ta med. Spänningen var stor, när vi började incheckningen, och undertecknad började omedelbart bearbeta incheckningspersonalen med betydelsen av våra engagemang i Sénégal. När de till slut hade räknat ihop den totala mängden av vårt bagage, visade det sig att vi hade cirka 100 kilo för mycket. Effekten av den diplomatiska bearbetningen blev, hur underligt det än kan låta, att vi fick ta med oss allt.

Det var med stor lättnad som vi lyfte från Landvetter med vetskapen om, vilken glädje, som våra gåvor skulle föra med sig. Efter en mellanlandning i Bryssel kom vi vid 17-tiden ner till Dakar. Vi kördes in till ankomsthallen i buss och när vi tog oss upp för trappan möttes vi av en uniformsklädd ung man, som stod med en skylt ”Erling” och tog emot oss. Det var Sidys farbror, som arbetar i tullen och som var förvarnad om vår ankomst, som hade skickat en man, som skulle hjälpa oss. Han slussade oss på förtur genom passkontrollen och sedan med allt vårt bagage genom tullen. Sådana vänner skall man ha!

Île de Gorée

Utanför flygplatsbyggnaden väntade oss Sidy Diop, vår gode vän och trygga klippa under resorna till Sénégal. Han körde oss till hamnen, där vi tog färjan ut till Île de Gorée, där vi tillbringade den första natten. Vi hann med att besöka ön och försöka föreställa oss de ruskigheter, om vilka den kunde berätta som utskeppningshamn för slavhandeln, innan vi på fredag middag tog båten tillbaka till Dakar.

Besök på hälsoministeriet

Nu väntade oss ett oerhört viktigt möte, som Mamadou Mbaye, tandläkaren i Kébémer, hade ordnat på hälsoministeriet. Vi fick träffa doktor Daouda Faye, som under hälsoministern är ansvarig för tandvården i hela Sénégal. Vi blev presenterade och fick sedan presentera oss själva och vår hjälporganisation AKA Sverige och det projekt med fluorsköljning, som vi driver i Kébémer sedan 2005 tillsammans med tandläkaren Mamadou Mbaye. Det blev ett enastående bra möte, som slutade med att doktor Faye, som själv är tandläkare och lärare vid odontologiska institutionen vid universitetet i Dakar, spontant bestämde, att han en vecka senare skulle komma upp till Kébémer vid vårt möte med tandläkarna i regionen. Det var första gången, som någon åkte från Dakar till Kébémer, trots att vi flera gånger försökt få representanter för den svenska ambassaden att komma upp dit.

Doktor Faye upprepade många gånger sin stora tacksamhet för det vi gör. De måste prioritera bekämpning av malaria, tuberkulos och HIV/AIDS och vi gör precis det, som de önskar, att vi skall göra. Dessvärre räcker inte deras resurser för detta. Vi lämnade hälsoministeriet mycket uppmuntrade.

Vid stranden av Sénégalfloden

Vi åkte sedan norrut mot Saint Louis och tillbringade två nätter i Sidys hemby N'Diawdoune, som ligger vid Sénégalfloden några kilometer österut, där några av hans vänner från Sverige har hjälpt honom att bygga ett litet hus med rum för uthyrning. Här bor han med sin förtjusande fru Coumba, som driver en liten restaurang, som vänder sig till resande på väg till Mauretanien men också till besökare i det enastående fågelreservatet Djoudj, som vi naturligtvis också besökte med sina tiotusentals fåglar men också krokodiler, varaner, vildsvin och annat smått och gott. Coumba är en mycket skicklig kock och vi njöt verkligen av hennes sénégalesiska specialiteter. Det var också härligt att se med vilken långsiktighet Sidy arbetar för familjens framtid. Han är en mångsysslare, som förutom sitt yrke som chaufför och guide också är utbildad skräddare och rörläggare. Han hjälper sin yngsta svägerska att utbilda sig till skräddare och tillsammans skall de arbeta i detta yrke, när Sidy inte har tillräckligt med körningar.

I vanlig ordning tillbringade vi ett par dagar ute vid kusten väster om den gamla koloniala staden Saint Louis. Här fick vi ett antal osannolika upplevelser alltifrån fiskarbyn, som är så oändligt tättbefolkad och som verkar fullständigt utfattig, men som i själva verket representerar en välbeställd del av befolkningen, eftersom alla arbetar här, till besök i en nomadby med en livsstil som ingen kan föreställa sig idag. Här finns den totala fattigdomen, men det innebär inte att det saknas glädje. Det är rörande att se den glädje, som våra små gåvor av te, socker, tvål och bröd väcker.

Besök på École Mbaye Fatma Kébé

På onsdag förmiddag åkte vi till Sophies skola, där vi träffade den nya rektorn, som tog emot oss och växlade några ord med oss på expeditionen. Med var också Pape Diop, den lärare som har ersatt Sophie i kontakterna med fadderbarnen. Vi gick i vanlig ordning runt på skolan och vi kunde konstatera, att antalet elever var betydligt mindre än tidigare – det fanns cirka 280 elever mot som mest tidigare 360. Orsaken är, att det har tillkommit ytterligare en primärskola i Kébémer.

Möte på la Mairie i Kébémer

Vi gjorde en artighetsvisit på la Mairie och träffade Oumar Diop, som är Secrétaire Général de la Mairie de Kébémer. Här redovisade vi läget för fluorsköljningsprojektet. I detta möte deltog också Pape Diop. Han hade också förberett ett möte med prefekten, men denne hade blivit försenad och efter en tids väntan utanför prefekturen, kom vi överens med personal där, att vi skjuter detta möte till annat tillfälle.

Utdelning av ris

På eftermiddagen skedde den traditionsenliga utdelningen av ris till fadderbarnen hemma hos Pape Diop. I Sverige hade vi fått presenter till huvuddelen av fadderbarnen. Eftersom vi inte ville, att något barn skulle känna sig förfördelat, hade vi inköpt ett antal extra presenter, så att varje barn skulle få ett paket. Som tidigare år hade Pape Diop engagerat den lokale fotografen, som tog kort på alla fadderbarnen, när de hämtade sin säck.

Besök på Centre de Santé

På torsdag förmiddag besökte vi Centre de Santé de Kébémer och togs emot av biträdande chefsläkare Amadou Yeri Camara. Vi besökte de olika avdelningarna och fann, att det egentligen bara var en, där utrustningen fungerade till belåtenhet och det var tandläkarpraktiken, alltså den som vi utrustat. Mamadou berättade också, att patienter kommer från Louga, därför att utrustningen är mycket bättre i Kébémer, vilket vi kan vara stolta över. Generellt kan alltså sägas, att det fanns mycket stora behov av teknisk utrustning på sjukhuset.

Möte på Espace Jeune de Kébémer

På eftermiddagen väntade vårt viktigaste möte under veckan, som Mamadou hade ordnat med 4 kollegor i Région de Kébémer. Det var fyra tandläkare, som all hade varit studiekamrater med Mamadou och de kom från Louga, Linguère, Dahra och Darou Mousty. Till dessa kom även Daouda Faye från hälsoministeriet i Dakar, doktor Camara, Pape Diop, delegationen från AKA-Suède och en journalist från radion, som också ordnade en inspelning av diskussionen. Under några timmar diskuterar vi, hur vi skall kunna utveckla och utvidga vårt projekt med fluorsköljning till fler skolor i staden, till departementet, regionen och kanske till landet Sénégal. Intresset och entusiasmen från alla deltagare är stort och vi får med oss hem många tankar, som vi skall vidareutveckla tillsammans med doktorerna Faye och Mbaye. Vad som är helt klart är, att de viktiga begreppen i sammanhanget är tandhälsa, utbildning och utveckling.

Mötet avslutades och Erling intervjuades därefter i radio som ett led att sprida informationen om vårt viktiga arbete.

Tamtam för elever och föräldrar på École Mbaye Fatma Kébé samt för de svenska gästerna

Dagen avslutades med en traditionell tamtam, alltså spontan dans till musik av en liten orkester med den typiska sénégalesiska trumman djembé. Det är väl bara att konstatera, att alla vi européer inte riktigt är gjorda för denna sorts spontana dans. Några av de svenska besökarna gjorde dock bejublade framträdanden tillsammans med våra vänner från Kébémer.

Via Lac Rose till Dakar och hem

Resan tillbaka till Sverige gick via en natt vid Lac Rose, som är en mycket märklig saltsjö strax utanför Dakar och alldeles innanför kustlinjen. Den är extremt salt och laddad med en sorts alger, som när solen lyser från ett särskilt håll får sjön att lysa i rosa färger. Här tillbringade vi sista natten, innan vi lämnade Sénégal samma dag, som det stora muslimska mötet från hela den muslimska världen startade i Dakar. Trafiken i Dakar är i normala fall kaotisk, men det är inget mot vad man kunde vänta sig under den vecka, som detta möte pågick.

Erling Svenungsson

Ordförande AKA Sverige